Jag tror att vi är många som inte ropar högt av glädje inför att behöva agera ”ordningsvakter” i skolans värld. Jag vet inte någon som tycker att det är särkilt kul att hela tiden behöva säga till sina elever gång på gång för att få ordning i klassrummet. Något som jag la märket till under min praktik var att upprepande tillsägelser och tillrättavisningar sällan fungerar på ett bra sätt.
Ett påhittat exempel: fröken i klassrummet får gång på gång säga till en eller flera elever att dem inte ska störa undervisningen för de övriga i klassen. Men störningsmomenten bara upprepas gång på gång ändå. Det är nästan som att eleverna blir "resistenta" mot tillsägelserna. Det är som att deras öron har en förmåga att bara stänga av.
En liten slutsats i från ovanstående exempel: tjat fungerar alltså inte på de elever som beskrivs.
Så, några tankar och frågor som väcks i mitt huvud är, hur ska man då tänka/göra för att främja god arbetsmiljö? Vilka strategier tänker ni att man kan ta till?
En annan fråga som jag kommer att tänka på när det gäller just "en god arbetsmiljö", vad innebär egentligen det? Är en god arbetsmiljö den samma för elever så väl som för lärare? Vem bestämmer om vad som ska anses vara en god arbetsmiljö?
En del menar att det är av störta vikt att vara sträng för att visa sina elever om vad som är rätt och vad som är fel, det kan även kännas betryggande för övriga elever som anser att dem som har ett opassande uppträdande får en tillsägelse. Alltså, man menar då att elever som vill ha lugn och ro kan tycka att det är skönt om läraren sätter ner foten och tydligt visar att elven/elevernas beteendet drabba övriga klasskamrater. Andra anser att ständigt tjat är lönlöst. Då kan man använda sig av strategier som att prata med lägre röst som ska påvisa att eleverna pratar för högt och att det är därför eleverna inte hör vad läraren säger. Men detta kräver förstås mycket träning.
Personligen känner jag mig väldigt osäker på viken strategi man bör använda sig av. Jag tänker att det är olika beroende på situation och individ. Det känns orimligt att bara använda sig av en strategi.
Hur tänker ni kring detta?
Hur ska man som lärare på bästa sätt säga ifrån för att skapa ordning utan att relationen mellan elev och lärare hamnar i kläm för stunden / över tid?
Om man har en eller flera elever som man ofta behöver säga till, hur ska man då göra för att tillsägelserna inte bara ska upplevas som ”tjat” för eleven/eleverna ?
/ Lisa Österlund
Vilket bra inlägg och precis som du så känner jag mig också osäker på vilken strategi man ska använda sig av och tar gärna emot tips. Diskuterade detta på den skola jag arbetar på och många säger "jag skulle behöva ha lite mer pondus" men jag tänker att det borde finnas andra sätt att tysta en klass på. Jag har också hört om att istället för att tjata om att eleverna ska vara tysta så ska man säga till de elever som faktiskt är tysta "åh vad bra att ni är tysta, jätte bra". På så sätt så lyssnar även dem som pratar och förhoppningsvis blir de också tystare. Sen vet man ju inte hur det är dagen efter men skulle vara roligt att testa tycker jag och se om det fungerar! Men det är svårt, till en början måste man nog vara ganska noga med att reglerna följs så eleverna inte lär sig att "jo men det är okej att prata lite tyst" utan att man faktiskt säger till på en gång. Där jag arbetar nu så har vi en klass som pratar mycket, när läraren håller upp handen så betyder det att nu pratar ni för mycket och nu ska ni vara tysta, men sen tar det inte lång tid innan dem pratar igen. Det är många metoder som funkar för stunden men inte på lång sikt och som sagt tar gärna emot tips på strategier jag med.
SvaraRaderaPrecis som du skriver Lisa så är det förmodligen ingen som vill springa omkring och uppfattas som en "skolpolis" under dagarna. Jag tror att det är viktigt att från början att tydligt visa och förklara när någon gör något ogillande men att jag också uppmärksammar elevernas positiva beteende, eftersom att det är ju det som är bra som jag vill sätta fokus på. När jag arbetade som instruktör på ett gym fick jag lära mig att det var viktigt att ha en ståtlig hållning och att jag är bestämd i min röst och visar med mitt kroppsspråk vad jag vill uttrycka. Kroppsspråket förstärker ju orden. Att prata med den enskilda eleven efteråt och fråga vad den själv tycker och försöka leda in den på bättrat beteende till nästa lektion kan också vara en lösning (att kolla av att eleven förstod tillrättavisningen). Jag har sedan bilder som jag sätter på tavlan om vilken ljudvolym som är ok under lektionen (Rött, är för högljutt, gul pratar med grannen, grön är tyst).
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaElever i de yngre åldrarna blir ju ofta ivriga och glömmer dessutom fort. Risken blir då att man själv förvandlas till en tjatare som säger samma namn om och om igen. Jag har funderat på hur det känns för ett barn att få höra sitt namn på det sättet - negativt, lite gnälligt och alltid i samband med att man ska sluta 'bete sig'. Jag tror inte att det är så bra. Om man går på hundkurs får man höra att man inte ska använda hundens namn när man skäller på den, utan bara när den har gjort något bra. Nu jämför jag inte barn med hundar, men tanken är intressant. Kanske en hand på axeln eller ett uppmuntrande "...eller vad säger du, Pelle?" är bättre än "Pelle!"?
SvaraRaderaNågot vi nämnde var också att det eventuella tjatandet måste begränsas till de regler som klassen gemensamt har kommit fram till. Är t.ex. att hålla rent på sin plats inte en klassrumsregel är det inte heller något som ska tjatas om.
Jag tror också att de regler som finns måste vara väl genomlysta: Vad innebär det att ge varandra arbetsro? Hur gör man när man räcker upp handen? (Är det tillåtet att vifta våldsamt med handen och sucka högt tills man får ordet?) Vi tror att eleverna förstår skolans outtalade regler, men hur ska de kunna det?
Hård men rättvis brukar man säga som en generell metod. Det är som du säger olika strategier och metoder fungerar olika väl på olika klasser och individer. Det gäller att vara flexibel och känna av vilken metod som passar bäst i just det här läget. Kortkommandon och skrik fungerar ytterst sällan som du nämner. Något som kan vara bra kan vara att lugnt svara tillbaka hur tänker du när du säger sådär eller fast nu blir det väldigt stökigt när du pratar såhär högt. Väldigt lugnt och avdramatiserat istället för att gå in i en hetsig diskussion med eleven. Klassrumsklimatet är jätteviktigt och är något man måste jobba med varje dag från dag 1. Tydliga regler och ett aktivt ledarskap måste man ha. Tydliga ramar och också en ömsesidig relation och respekt mellan elever och elever-lärare. Tror det är nyttigt att prata mycket om beteende i klassrummet så att eleverna verkligen också förstår vikten av det.
SvaraRaderaJag håller med att det är inte speciellt roligt att vara ordningspolis i skolan. Tror att det är viktigt att involvera eleverna och hjälpas åt att komma överens om reglerna som skall gälla i klassrummet. Låt gärna eleverna formulera med egna ord hur dem känner att det skall vara. Då har man en bra grund och stå på och det är svårare för eleverna att säga att dem inte visste eller förstod vad som gällde.
SvaraRaderaJa, det är svårt. Jag tycker det är viktig att läraren står för det hen säger, men det betyder inte att man ska tjata heller tiden när en elev inte beter sig som den ska. I min VFU-klass använder si läraren av taktiken som Amanda pratar om: Att tacka de som faktiskt är tysta eller sitta stilla. Det fungerar jättebra och jag har testat det även i andra klasser när jag har vikarierat. Så jag tycker att det är bra att växla mellan tillsägelse och att tacka.
SvaraRadera