Maktens dilemma

Vi har denna veckan läst och diskuterat boken Den vänliga maktutövarens regim - om normalitet och makt i skolan av Åsa Bartholdsson, och tyckte att boken var väldigt intressant där man kunde ta del av Åsas tankar och funderingar och hur hon jämför två olika skolor med makt mellan lärare och elev.

Vi diskuterade om de lektionerna som var “tråkiga” för eleven och hur de skulle återfå sin lust till att lära igen. Det står i boken om att Kajsa och Fredrik tyckte det var tråkigt att “göra samma sak om och om igen” där uppgifterna upprepades.

Det står också att upprepningar och rutiner är något som är bra för eleverna för att de kan känna sig trygga i sin vardag. Där har läraren makten om att ändra på rutiner eller inte.

Beror det på att lärarna bara är bekväma av sig att inte ändra rutinen/uppgiften och vill då att eleven ska lära sig hur man följer dessa, eller att läraren ändrar i rutinen/uppgiften för att då utmana både sig och sin elev i undervisningen?

Vi kom fram till att man som nyexaminerad lärare ska ha lite extra uppgifter i bakfickan som skulle passa den uttråkade eleven med lite mer roliga och utmanande uppgifter som där finns en tanke bakom. Eller om hela klassen tycker det är tråkigt, kan man gå ut istället och göra något praktiskt som hör till ämnet i undervisningen.

Vad kan man göra för att motivera eleverna igen när en eller flera elever har tappat intresset för innehållet av undervisningen?

Det vi kom fram till var att man som pedagog måste känna efter och läsa av sin klass för att på bästa sätt kunna hålla kvar elevens lust till att lära.

Som blivande pedagog tänker jag att det kommer att bli svårt att läsa av varje elev i början men att det i efterhand kommer att bli lättare ju mer man lär känna sina elever och deras personligheter.

Hur tänker ni kring detta, med att vända de uttråkade eleverna till en lust att lära?

Har ni några tips eller tankar om detta?