Denna vecka har vi läst och diskuterat boken Normkritiska perspektiv- i skolans
likabehandlingsplan av Elmeroth. Det som boken tar upp är bland annat att
skolan skall vara en trygg plats för lärande där eleverna kan vara sig själva
oavsett etnicitet, svårigheter eller sexuell tillhörighet etc. Enligt Skolverkets
läroplan och i Skollagen kan vi läsa att det är i skolan som eleverna skall utveckla
kunskaper om sin egen identitet men enligt läroplanen skall de också få
förståelse för att vi alla är olika.
Skolan
skall ju vara den neutrala arena där vi skall arbeta främjande för olikheter
och rätten till identitet och religionsfrihet, men ändå exkluderas elever
dagligen från klassrumsundervisningen för att få specialundervisning på grund
av svårigheter eller Svenska som Andraspråk i mindre grupper. Det är komplext
med hur inkludering och exkludering uppfattas av de enskilda eleverna eftersom
att vi uppfattar saker så olika. Även en elev som uppfattar sig själv som
annorlunda kan ju uppleva sig som exkluderad trots att gruppen anser att eleven
är inkluderad.
Mycket hänger på hur pedagogen i klassrummet pratar
om anpassningar och specialundervisning. Om läraren benämner och talar om anpassningar
eller annan specialundervisning med en negativ inställning så uppfattas det
också så av eleverna. En vinkling kan då vara att låta en resurs ta en grupp
elever till ett annat rum och pedagogen stannar kvar med de elever som behöver
extra stöd för att inte samma grupp alltid får gå iväg.
Är det då fel av skolan att plocka ut eleven från
klassrumsundervisningen, skall hemspråksläraren vara med i klassrummet eller
skall SvA bedrivas efter skoltid? Det som vi alla i gruppen var överrens om är
det är viktigt att jobba med gruppen för att kunna få ett accepterande
klassrumsklimat och att läraren är fördomsfri. Men hur får vi skolan att vara
till för alla, där alla känner sig inkluderade?
Vi vet ju om att vi alla är olika och skolans
uppdrag är att bemöta alla olikheter med värdighet. Men hur gör vi det bäst?
Vad bra skrivet! Bilden var klockren där det visar att jämnlikhet och rättvisa inte är samma sak. Samma sak är det när det skall vara rättvist i skolan för hur man än vrider och vänder på det blir det inte rättvist. En lärare sa till mig att det blir rättvist om man tänker från elevernas förutsättningar men då blir det orättvist då de de får olika krav ställda mot sig. Vänder man på det och de har samma krav/mål/nivå att uppnå utifrån de olika förutsättningar de har blir det också rättvist men orättvist (om ni förstår hur jag skriver).
SvaraRaderaFörslaget med att gruppen som behöver extrahjälp ibland får lämna klassrummet, och ibland klassen som inte behöver lämna rummet var mycket bra, den skall jag ha med mig i bakhuvudet!
Som ni säger är det viktigt att arbeta med klassen och skolan för att få ett bra klimat där de känner sig trygga och fördomsfria. Det är ett svårt ämne att arbeta med och kommer kräva mycket tid. Det viktigaste är att själv vara fördomsfri som lärare då eleverna gör som vi gör och inte som vi säger.
Vilket bra inlägg och det blev extra kul att läsa när ni hade lagt in bilder. bra jobbat =)
SvaraRaderaDet är verkligen ett komplext ämne om man ska låta barnen vara med i klassrummet hela tiden eller om man behöver ta ut dom ur klassrummet. jag tror att det är viktigt att man ser till den enskilde individen, vissa elever kanske tycker det är skönt att få sitta i lugn och ro och få jobba med en resurs eller en specialpedagog men jag tror också att man samtidigt måste träna dem till att orka jobba i klassrummet med andra barn omkring sig. att barnen får vara med i klassrummet tror jag är bra för att känna att man är med i gemenskapen och att man tillhör gruppen för att inte känna sig exkluderad.
när det kommer till elever med svenska som andraspråk tror jag också att man behöver kombinera att de är med i klassrummet och att de får extra tid och stöd av en resurs eller specialpedagog för att inte halka efter allt för mycket. jag tror också att de barnen lär sig språket av att vara med i klassrummet, även om de inte förstår allt som sägs så tror jag att de lättare kan sätta in saker i ett sammanhang.
Jag tror även att det kan hjälpa barnen om de går på fritids där de får möjlighet att prata med andra svensktalande i större utsträckning än på lektioner där det även ska vara arbetsro. barn har en fantastisk förmåga att göra sig förstådda och att förstå även om man inte talar samma språk och om man då får möjlighet att umgås och prata med andra så tror jag att man lättare lär sig språket och kan lättare hänga med på lektionerna i skolan också.
tycker också att ni hade ett jättebra förslag om att det inte alltid behöver vara samma grupp som lämnar klassrummet.
Tycker som föregående talare att det är väldigt bra skrivet och bilden speglar väldigt bra hur det faktiskt är. Det är oerhört svårt att få det rättvist i skolan, även om man självklart försöker utifrån varje elevs bästa.
SvaraRaderaJag tror som ni andra att det är nog viktigt att elever med sva eller elever som behöver stödundervisning får vara både inkluderad i klassrumsklimatet men även få vara själva på något sätt. Väldigt bra exempel att de inte alltid ska behöva gå ifrån klassrummet.
Det är svårt att kunna anpassa till varje elevs behov i klassrummet eftersom det kan bli mycket runt omkring om man ska ha resurser som hjälper vissa och andra som översätter, det är nog viktigt att som lärare verkligen planera de lektionerna extra noga för att alla ska få ut så mycket som möjligt av dem. Jag tror även på att jobba i mindre grupper/halvklass, om man har möjlighet till det, eftersom varje elev då kan få mer fokus och lättare förstå vad som ska göras.
Verkligen något vi behöver lägga fokus på och jobba med. Viktigt sätt vi inkluderar alla elever i klassrummet och får en gemenskap. Man kanske ska undvika att ta ut endast en elev om det går och istället köra mindre grupper. Antingen en grupp som behöver extra stöd eller en grupp som behöver extra utmaningar.
SvaraRaderaVerkligen något vi behöver lägga fokus på och jobba med. Viktigt sätt vi inkluderar alla elever i klassrummet och får en gemenskap. Man kanske ska undvika att ta ut endast en elev om det går och istället köra mindre grupper. Antingen en grupp som behöver extra stöd eller en grupp som behöver extra utmaningar.
SvaraRaderaJag håller med Maria om att det är viktigt att tänka på att plocka ut fler än en elev ut gruppen för att bibehålla en gruppinkludering även vid extra träning. Som vi i tidigare inlägg har varit inne på så blir det elevens upplevelse som väljer hur vi löser det i fall till fall.
SvaraRaderaBara för att eleven är i klassrummet med de andra säger inget om att den känner sig inkluderad med de andra. Det kan vara språk, staus i gruppen och/ eller individuella anpassningar som gör att eleven känner sig exkluderad i klassrummet.
Jag håller med som skrivit innan att det är bra om man inte plockar ut bara en elev, i min sons klass jobbar de varje dag i halvklass, det är en årskurs etta. Halva gruppen börjar 8 och andra halvan börjar 9 och de kör helklass till kvart över 12 sedan sista lektionen går de som började sent. De barnen som inte har lektion får då vara på fritids, även de på morgonen. Jag tycker att denna ide är bra, då får hon mera tid till eleverna.
SvaraRaderaNär jag tänker på det här med specialpedagog så tänker jag att man får anpassa det efter eleven, specialpedagogen kan ju vara med i klassrummet, den kan ju hjälpa de andra eleverna också. När det kommer till hemspråksundervisning så så är min erfarenhet från min VFU så gick de iväg, då var det flera elever som satt tillsammans, jag tycker det funkade bra där men då var de flera från varje klass. Om de hade haft språkundervisning i klassen tror jag de andra eleverna hade haft svårt för att koncentrera sig, det kanske skulle bli lite för mycket ljud.
Vilken spännande metod Catherine, att flexa skoldagen i halvklass för eleverna. Det måste ju gynna alla elever både de som har behov av grupper med färre barn i och de som inte har lika stort behov. Pedagogen måste ju också känna en vinst i det hela då man i halvklass kan utföra uppgifter som till exempel drama, samarbetsövningar eller experiment. Man har också större möjligheter att kolla av enskilda elevers kunskaper, kul!
SvaraRaderaAngående inkludering och exkludering tror jag att vi ska skilja på hemspråksundervisning och svenska som andraspråk i det här läget. Utan att direkt veta antar jag att hemspråksundervisning är till för att behålla sitt modersmål vilket också underlättar undervisningen på svenska. Därför samlar man nog, exkluderar, alla elever på en skola och bedriver den undervisningen separat som Cathrine beskriver för att få ihop logistiken kring det vilket inte behöver betyda något negativt.
Sen har vi svenska som andraspråk vilket jag tolkar som att som en undervisning där svenskan bör tränas och den i sin tur behöver bedrivas i samklang med befintlig undervisning för att förtydliga och sammankoppla språken.
Men det är som ni säger allihopa att inkludering/exkludering är något man får anpassa från fall till fall.
När det kommer till inkludering och exkludering och SvA-elever är det svårt. Jag jobbar som SvA-lärare på en skola och det jag gör då är att följa med eleverna till deras lektioner där de INTE har ämnet svenska. Jag är med dem på bland annat SO, NO och hemkunskap. Mina arbetsuppgifter är att följa med till lektionen, sitta med elever som inte har tillräckliga kunskaper i svenska och förklara för dem så de förstår det läraren går igenom och det de arbetar med. Här är eleverna inkluderade i den vanliga undervisningen hela tiden men med extra stöttning av en SvA-lärare på svenska. Detta är något som jag upplever fungerar väldigt bra och eleverna kan tidigt vara med på vanliga lektioner i klassen och behöver då inte gå i förberedelseklass så länge. Men detta kräver av skolan extra resurser vilket såklart är en kostnadsfråga. Jag tycker också att detta arbetssätt gör att eleverna snabbt blir integrerade i skolan och att SvA-eleverna tidigare får svenska kompisar och också lär sig språket snabbare. /Sandra Karlskoga
SvaraRaderaIntressant att höra Sandra! Jag tror också att det blir lättare för eleverna att "koppla" när de kan få förtydligat direkt i klassrummet när de inte förstår. Sedan är det ju självklart att det handlar om ekonomi och resursfördelning i den kommunen eller staden som man arbetar i.
RaderaHärligt exempel på inkludering! Givetvis är ekonomifrågan alltid i fokus och det är roligt att läsa ditt inlägg om din erfarenhet! Håller med dig om att integreringen påskyndas på många olika sätt och vis när man gör så som ni har gjort på er skola. Eleven hänger med i den vanliga undervisningen samtidigt som det sociala samspelet med de andra eleverna gynnas.
RaderaHåller med er, vilket bra inlägg och vilken tydlig och bra bild! Svårt detta med att behandla alla lika. Läste i boken, barn som bråkar, att om man ska behandla alla lika är det som att alla skulle ha samma storlek på kläderna. Detta gav mig en aha- upplevelse för alla kan inte ha samma storlek och inte kan vi behandla alla lika heller. Utifrån elevernas förutsättningar får man sen lägga upp en undervisning som passar. Jag tänker också att man kan variera. Ibland plocka ut några elever, ibland får specialpedagogen vara med i klassrummet och vissa gånger blir det individuellt. På min VFU upplevde jag inte att det var något problem. De elever med svenska som andraspråk och de som behövde extra stöttning fick hjälp, ibland i klassrummet då specialpedagogen var med, ibland enskilt i annat rum och ibland arbetades det i halvklass. Dessa elever var delaktiga i gemenskapen och hade många kompisar.
SvaraRaderaIntressant det du skriver Sandra. Tänk om det fanns resurser och ekonomi så att alla kunde ha med en extra resurs i klassen i alla ämnen då tror jag de skulle bli jättebra.
Som många andra redan påpekat, bra inlägg! Jag gillar också bilden, den gör att man får ett tydlig bild av att det inte är rätt att behandla alla lika. Det skulle till och med kunna ses som diskriminering att behandla alla lika. Däremot behöver man behandla alla på det bästa sättet utifrån deras förutsättningar. Det kan vara svårt att veta hur man ska gå till väga för att få en bra balans i klassrummet när det kommer till att plocka ut och att ha kvar elever i samma rum. Man måste komma ihåg att det behöver vara arbetsro och behagligt i klassrummet och vid vissa aktiviteter kanske det kan vara stimmigare och andra kanske behöver vara tysta. Alla elever kan behöva få en egen stund i mindre grupp tänker jag, därför kanske man skulle ha ett rullande schema med små grupper som får vara tillsammans med en resurs eller specialpedagog. Detta gör att det inte är konstigt att gå ut eftersom alla gör det regelbundet. Även viktigt att komma ihåg att man får se från andra perspektiv, t.ex. kan det absolut vara så att eleven i fråga kan känna sig utanför medan klassen tycker att hen är med.
SvaraRaderaJag anser att denna fråga är väldigt komplex… de handlar inte om att fysiskt närvara för att vara inkluderad, inkludering är något helt annat enligt mig. Jag ser inga problem i att plocka ut enskilda elever för extra träning/SVA/Specialpedagogiska resurser osv… utan de handlar om hur vi själva ser på anpassningen och hur vi pratar om den, som någon nämnde, ser vi positivt på det så uppfattas det som positivt… alla är vi olika och alla behöver vi olika saker, de är ju precis de vi ska lära barnen.
SvaraRaderaSå inkludering för mig handlar mer om att skapa grupptillhörigheten i det stora hela och är inte relaterat till enstaka lektioner med fysisk närvaro under lektionstid eller inte utan fokus ligger mer på relationer och känslor.
Men håller absolut med om att finns det möjligheter till integrering med SVA-läraren i klassrummet som Sandra nämnde ovan så är de ju troligen guld värt för de eleverna. Tror annars även rasterna är en viktig arena för att främja grupptillhörigheten i klassen, iaf för de yngre barnen… tror man måste gå in och styra en aning här för att inte de svenska barnen ska leka för sig och de med annat modersmål dras för mycket till enbart varandra vilket skapar mer segregering än inkludering (även om de är en trygghet för dem språk & kulturmässigt).
På min skola har vi fritidspedagoger under hela skoldagen och inte enbart på fritidstid, dessa har t.ex. rastaktiviteter vilket drar många barn till sig och skapar arenor för samverkan på lekens basis, vilket visat sig fungera bra i fråga om att få barnen att leka med ”vem som helst” och acceptera varandras olikheter utan att tvinga in dem i konstellationer.
För övrigt plockar våra fritidspedagoger även ut elever under lektionstid för olika saker och de gäller ALLA elever utefter vad de behöver tränas i (lästräning, 10-kompisträning, multiplikationstabellen mm), och på så vis blir alla elever någon gång under veckan utplockade ur klassrummet och ingen blir helt särskild….
Men som sagt… inkludering är ett komplext begrepp!
Mycket intressant läsning i detta blogginlägg och jag håller med er om att det är komplext och kanske inte alltid rättvist. Vi har uppsatta mål som eleverna ska nå men vägen dit kan se mycket olika. Vissa elever kräver mer arbete och satsning i form av stöd, stöttning och extraanpassningar för att nå dessa mål. Givetvis ska de ha dessa men tänk om alla barn fick samma mängd stöttning och utmaning, vilket skulle vara rättvist, hur skulle det se ut då? Ofta förbises de elever som klarar sig själva och sköter uppgifterna får man en känsla av...
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBra skrivet! Åter igen får vi det svart på vitt om hur viktigt det är att arbeta med sammanhållning i gruppen och förebygga kränkningar och orättvisor genom att försöka skapa ett accepterande klassrumsklimat.
SvaraRaderaDet är en bra idé att variera vilka grupper som ska gå ut ur klassrummet, jag tycker dessutom att man ska försöka variera sammansättningarna av grupperna så att man inte alltid är med samma personer. Som vi pratat mycket om under utbildningen så lär man ju sig bäst i samspel med andra. Som Vygotskij också menar så lär man sig när man får samma sak beskrivet med hjälp av olika förklaringar ex. en grupp där kan alla få förklara samma sak för en person men alla förklarar på olika vis. Den som redan vet lär sig också mer genom att just få förklara för andra, när man kan greppa kunskapen och sedan även har förmågan att sätta egna ord på det för att göra en ny förklaring av kunskapen så har man kommit långt i sin utveckling.
Vad det gäller Sva läraren som alltid tar ut eleven från klassrummet så tror jag att det bästa för eleven är att istället sitta med hen i undervisningen. Efter som att den elev som lär sig ett nytt språk behöver höra det nya språket och samtidigt koppla de nya orden med vad hen ser. Han denna eleven då tillgång till en Sva lärare i undervisningen kan hen fråga den läraren om det är något som eleven inte har uppfattat. Jag tror att det kan vara väldigt bra med tanke på att hjärnan måste arbeta dubbelt så mycket efter som att personen med ett annat modersmål både måste försöka översätta språket i huvudet samtidigt som hen ska koppla instruktionerna för ex. en uppgift. Det jag menar är att man kan använda Sva läraren som en resurs för att avlasta elevens hjärna lite som måste gå på hög varav hela tiden, vilket är väldigt utmattande.
intressant och relevant ämne! tyvärr det som ska och verkar vara självklart är inte det för alla och praktiseras därför inte av alla. Sen är det jätte intressant att se hurdessa insatser som till exempel svenska A eller extra matte kan ses som en exkludering. Jag ser det som en tillgång då för om dessa elever skulle gå kvar på svenskan tex så skulle bara den kunskapsmässiga klyftan öka. det sker dvs en itegrering men ingen inkludering. Alla barn har rätt till likvärdig utbildning men det betyder inte att den skall vara utformad på samma sätt precis som eran bild!
SvaraRaderaJag tror att det handlar mycket om vad vi vuxna skickar för signaler till eleverna. Om vi är tydliga och det genomsyrar allt vi gör; att vi alla har olika behov men att ingen är bättre eller sämre för det så tror jag mycket är vunnet. På min vfu så fanns det en elev som hade mycket stora behov av extra stöd. Någon extra resurs fanns det inte tillgång till. Varje gång eleven fick komma till specialped. så hade hon/han större möjligheter att få hjälp men varje gång eleven var kvar i klassen så blev det väldigt svårt. Eleven behövde i princip stöttning/lotsning i varje steg och i varje ämne och det är ju jättesvårt att hinna och få till som ensam lärare i klassrummet. Här fanns behovet av en vuxen som finns i princip bara för en elev, men som andra skrivit, ekonomin styr. Vi har ju verkligheten att rätta oss efter och då är det ofta ekonomi som styr. För den här eleven så är det att gå till specialped. som är det bästa alternativet.
SvaraRaderaSpecialpedagogen i sin tur gick på knäna och hade bara möjlighet (tid och lokaler) att arbeta med dem med störst behov. Sorgligt men verklighet i många kommuner tror jag.
Det är lättare att lära sig ett språk om man är omgiven av det. Så det är bra om SvA eleverna sitter med i klassen. Samtidigt som de har en pedagog som sitter med dem och förklarar vad det är klassen ska göra med mera. Då inkluderar man även de som kommer in som nyanlända. Men SvA eleverna behöver även tid till att bearbeta och gå igenom nya ord och fraser som de har lärt sig. Så man kanske skulle ha både och för SvA elever, att de både sitter med i klassen och går ifrån för genomgångar.
SvaraRaderaJobbar man inom samma ämne eller område så är det för inkluderande i sig. Det står i värdegrunden att vi ska anpassa oss efter elevernas förutsättningar och behov (Skolverket, 2011, s.8). Det betyder att inte alla kommer att jobba på samma sätt i klassen. För vi är alla olika individer som lär oss på olika sätt. Ett sätt att bemöta de olikheter som finns i klassen är att skapa en god klassrumsmiljö. Där de kan ställa frågor till varandra utan att komma med kommentarer. Samtidigt som man ger eleverna mer kunskap om de likheter och olikheter som finns i samhället samt gör övningar där de får uttrycka sina åsikter. För att sedan ta reda på mer om ämnet och ta ställning igen. Allt för att göra eleverna medvetna om vad de tycker och varför de gör det. Kunskap hjälper även till att ta bort de fördomar man kan ha.
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket
Jätteintressanta diskussioner och själv tycker jag det är komplext med inkludering och exkludering. Jag tror också mycket på vad läraren ger ut för signaler om detta och att man känner sin klass såpass väl och kan på ett bra sätt skapa denna goda klassrumsmiljön så de känner sig trygga som Siri skriver och sedan utifrån individen nivå ge arbetsuppgifter.
SvaraRaderaAtt träna sig att jobba med andra tror jag mycket på för då lär de känna varandra mer och lär sig bättre i denna gemenskap.
Det som Tina skriver om "bara för att de är i klassrummet säger inget om att eleven känner sig inkluderad", tyckte jag var bra formulerat för hela tiden ska man som lärare se till allas känslor så att de mår bra.
Jag hade en situation på min VFU då jag skulle dela in klassen i arbetsgrupper, som jag trodde hade räknat ut på ett bra sätt. Och genast uppstod det protester, då hade jag en lång diskussion med eleverna om hur vi skulle lösa detta på ett bra sätt för alla och varför de känner så. Tycker det också är väldigt viktigt som lärare att lyssna på eleverna och inte bara köra på då kanske man "kör över någon" som blir utanför gemenskapen.
Gillar Catherines metod med halvklass och Jennys utplock av elever som fritidspedagogerna gör.
Jätteintressanta diskussioner och själv tycker jag det är komplext med inkludering och exkludering. Jag tror också mycket på vad läraren ger ut för signaler om detta och att man känner sin klass såpass väl och kan på ett bra sätt skapa denna goda klassrumsmiljön så de känner sig trygga som Siri skriver och sedan utifrån individen nivå ge arbetsuppgifter.
SvaraRaderaAtt träna sig att jobba med andra tror jag mycket på för då lär de känna varandra mer och lär sig bättre i denna gemenskap.
Det som Tina skriver om "bara för att de är i klassrummet säger inget om att eleven känner sig inkluderad", tyckte jag var bra formulerat för hela tiden ska man som lärare se till allas känslor så att de mår bra.
Jag hade en situation på min VFU då jag skulle dela in klassen i arbetsgrupper, som jag trodde hade räknat ut på ett bra sätt. Och genast uppstod det protester, då hade jag en lång diskussion med eleverna om hur vi skulle lösa detta på ett bra sätt för alla och varför de känner så. Tycker det också är väldigt viktigt som lärare att lyssna på eleverna och inte bara köra på då kanske man "kör över någon" som blir utanför gemenskapen.
Gillar Catherines metod med halvklass och Jennys utplock av elever som fritidspedagogerna gör.