Vad är mobbing och vad
är kränkande behandling? Dessa begrepp tas upp i boken Levd demokrati där man
skriver att skolverket har övergivit mobbingbegreppet- eller det har fått
mindre betydelse. Idag används kränkande behandling allt oftare och anses mer
ändamålsenligt. Så när använder vi det? Att mobbingbegreppet har minskat i
användande kan bero på att det uppfattas som problematiskt menar författarna.
Hur tänker och resonerar vi kring detta? När använder vi de olika begreppen?
Hur använder vi det? Själv kan jag ibland uppleva att var och varannan person
går omkring och blir kränkt varje dag. Någon sa så och då är man kränkt.
Behöver vi arbeta mer med självförtroende och självkänsla och tala om att det
inte var något roligt att du sa eller gjorde så? Behöver vi arbeta med hur vi
uppför oss mot varandra och en förändrad attityd?
Mobbing, enligt boken,
är det när en eller flera personer utsätter någon för negativa handlingar
upprepade gånger och under en viss tid.
Kränkande behandling
(skolinspektionen) är uppträdande som kränker ett barns eller elevs värdighet,
Nedsättande ord, ryktesspridning, förlöjligande eller fysiska handlingar. De
kan äga rum vid enstaka tillfällen eller vara systematiska och återkommande.
Om kränkande behandling
är systematiska och återkommande anser jag att det övergått till att vara
mobbing. Mobbing är problematiskt. Men kränkande behandling är också
problematisk då det sker hela tiden och är väldigt relativt. Det blir väldigt
svårt att greppa och att hantera eftersom varje individ kan ha olika nivå för
vad som kränker värdigheten. Vad är det egentligen? Värdighet?
Mycket tid i skolan
läggs idag på att reda ut och diskutera och alltid kommer det något gott ur
dessa diskussioner. Men tid tas från de ämnen som eleverna ska ha med sig och
det gäller att finna en balans. Så hur gör man? Jag tror att man genom att
tidigt arbeta för ett klimat i klassrummet och skolan där det är tillåtet att vara
den man är vinner mycket och då är frågan hur skapas detta klimat?
Det är svårt att veta vart gränsen går om det räknas som en kränkning eller om det är mobbning som det rör sig om. Som lärare är det mycket att tänka på och vara uppmärksam på. Alla ska få vara som man är och det är det man vill sträva efter. Det finns normer, oskrivna regler överallt och om någon går emot eller avviker mot dessa normer så är det lätt att de hamnar utanför eller anses inte vara "normal". Vem är normal och hur ska man vara då? Jag tror det är viktigt att i ett tidigt stadium diskutera detta med eleverna. Att de får vara med och diskutera sådana viktiga frågor gör dom mer medvetna om det. Genom att detta diskuteras så kan kränkningar och mobbning också minska då alla får vara som man är. Jag anser att detta är viktigt att ta upp med eleverna regelbundet jag tror det hjälper i längden att ta upp sådana frågor även fast det tar tid från andra ämnen så vinner man på det i längden.
SvaraRaderaHåller med om att det kan vara svårt att säga att det är kränkning eller mobbning då det är upp till den personen, som kan känna sig kränkt,att avgöra om hen känner sig illa behandlad. Jag tror att oavsett om personen känner sig kränkt eller inte är det viktigt att när man som vuxen ser eller hör att någon beter sig illa, ska man säga ifrån med en gång för att visa att det inte är okej.
SvaraRaderaJag håller med om att det är viktigt att man jobbar med att skapa bra klimat i klassrummet och att man måste jobba med det dagligen för att påminna och visa hur man ska bete sig mot varandra. Det är också viktigt att vi vuxna i skolan är bra förebilder och visar eleverna hur man beter sig mot andra människor.
Jag tror att det är viktigt att man låter alla få komma till tals och att alla måste lära sig att lyssna när andra pratar.
Som både du, och ovan kommentarer säger är gränsen svår att dra mellan mobbning och kränkande behandling. Kan tänka mig att det är svårt som lärare när man inte alltid är med överallt att veta hur pass upprepande en handling är.
SvaraRaderaMen precis som Siri säger så måste man som vuxen ta kränkningar på samma allvar som mobbning. Varken kränkningar eller mobbning borde få förekomma i skolan. Jag har även denna vecka läst boken utstött, och det gjorde verkligen ont att läsa om dessa barn och hur utsatta de har varit. Det denna bok också tog upp var just att mobbning även är att frysa ut någon och inte låta denne var med. Denna sorts mobbning är nog som lärare lättare att upptäcka för den är mer synlig.
Men återigen, vi som vuxna måste aktivt arbete med värdegrunden, med samarbetsövningar, och prata om normer och lika värde regelbundet. För ingen elev, och då menar jag INGEN ska behöva ha en klump i magen när den går till skolan.
Frågan är hur väl eleverna i skolan vet vad begreppen kränkning och mobbning står för? Att kränka någon tror jag är ett mer diffust och abstrakt ord än mobbning. Men genom att konkretisera dessa begrepp i så kallade "sokratiska samtal" med eleverna, så kan man tydliggöra vad skillnaderna är och förhoppningsvis synliggöra om eleverna känner av dess verkningar. Genom att samtala om skolans värdegrund, och vad värdighet betyder för den enskilde individen kan attityd och tolerans fördjupas hos eleverna. Det behövs sättas av tid och ett forum där ett icke dömande klimat utgör grunden för att elever ska kunna samtal kring detta ämne. Det är en svår uppgift, men väldigt viktig för att på längre sikt skapa ett klimat där mångfald kan vara. Att genomföra samtal i en demokratisk anda som Siri nämner synliggör för eleverna att låta alla komma till tals, men också att lyssna skapar en god attityd och tolerans gentemot varandra. Det handlar inte om att tycka om alla, men att ödmjukt erkänna respekt för andra tror jag är en framgångsfaktor.
SvaraRaderaJag håller med föregående talare med många punkter. Jag tror att det är väldigt viktigt att som klass, samt även hela skolan ibland, arbetar med samarbetsövningar för att känna sig trygga med varandra. Sedan även som Roger säger gå igenom ordentligt vad som menas med de olika "uttrycken". Ett bra exempel är att skrynkla ihop ett papper och visa att pappret aldrig mer kan bli som det var från början, på så sätt kan elever få lite mer konkret "bevis" på vad som händer när man säger elaka kommentarer till någon annan.
SvaraRaderaDet är väldigt problematiskt att så mycket tid ska behöva läggas på diskussioner om detta, men samtidigt är det oerhört viktigt. Tyvärr är det kanske många andra lektioner som får ta stryk av detta. Jag vet själv inte hur man ska lösa det, men en början är ju alltid att lära känna varandra från start! Visa varandra värdighet.
Jag tror att arbetet kring att stärka självförtroendet och att själv våga säga ifrån direkt när en handling känns kränkande är viktig. Det kan göra att varje enskild individ till en början med jämna mellanrum får sig en tankeställare när hen blir tillsagd av klasskamraten som känt sig kränkt. Med tiden kan detta leda till att eleverna får upp ögonen för vad som kan upplevas kränkande och på så sätt kan det kränkande beteendet successivt minska bland eleverna. Att som pedagog vara en god förebild och vägleda eleverna både i hur de bör vara mot varandra, men även som stöttning när någon situation upplevts kränkande är också oerhört viktigt.
SvaraRaderaSom ni redan tagit upp så tas mycket tid till dessa diskussioner kring hur situationerna ska lösas och förhindras till att uppstå igen och att det tas från undervisningstiden. Samtidigt tänker jag att det är bra att försöka se vilken kunskap som kan tas till vara ur dessa konfliktlösningar. Det är inte bara tid ifrån olika ämnen som tas, utan tiden kan tas tillvara till att diskutera allas lika värde, rättigheter/skyldigheter osv som också står med i Lgr11. Förhoppningsvis lyckas även ett bättre klassrumsklimat skapas, vilket på sikt leder till att mindre tid tas till dessa diskussioner och ett bättre förhållningssätt till varandra råder.
Tycker det är intressant det ni tar upp angående att det idag är vanligt att många känner sig kränka "lite hit och lite dit". Det känns som att så fort det är någonting som går emot någon så är det en kränkning, men vem är vi att döma? Om ett barn känner sig kränkt, så måste vi alltid ta det på allvar. En sak som vi ser som liten kan för ett barn vara väldigt stor. Men som ni skriver; det kanske är en fråga om att vi ska arbeta med att stärka barnens självkänsla och självförtroende och att även diskutera sina känslor sinsemellan.
SvaraRaderaJag håller helt och hållet med om att det är viktigt att så tidigt som möjligt skapa ett klimat i klassrummet där alla ämnen får den plats de behöver och att de konflikter som uppstår går att lösa på ett så smidigt och bra sätt som möjligt för alla parter. Genom att ha ett klimat i klassrummet där man är snäll, respekterande och öppen så får man nog även färre konflikter. Dock tar det alltid ganska lång tid att uppnå det klimat man vill ha, om man någonsin fullt ut gör det. Men det känns av största vikt att man diskuterar det klimat man vill ha i klassrummet för bästa möjliga inlärningsmiljö och för att barnen på ett så respektfullt sätt ska behandla sina klasskamrater.
Åh detta är ett så svårt men viktigt ämne! Jag håller med om att mobbning oftast är något som pågår under en längre tid eller upprepas några gånger. Detta med kränkningar och hur personer idag pratar med varandra kan vara väldigt förvirrande tycker jag. Många unga har ett väldigt språk gentemot varandra och kan ofta uppfattas som taskigt, men i många fall är nog läget inte alls menat så. Men vad händer med de individer som inte är vana vid detta sätta att prata med varandra? De kan nog i många fall uppfatta detta som kränkningar även om fallet kanske inte är menat så. Men jag håller med dig helt, tt jobbar man på klassrumsklimatet så tror jag att man kan komma en bra bit på vägen.
SvaraRaderaJag håller med. Elevernas sätt att tala till varandra är svår att tolka. Ibland hör man något som låter nedsättande och så frågar man eleverna om detta och får till svars attt det är så de talar till varandra. Jag kan känna att det är svårt att veta när man som lärare ska säga ifrån när eleverna talar till varandra på ett som man tycker nedlåtande sätt, eftersom att även om det är så eleverna talar till varandra så ser man i den andres ögon att hen blir sårad. Det är även så att eleverna kommer fram sedan och säger att hen är sårad av vissa kamraters beteende. Däremot är det svårt för dessa elever att förstå att det är nedlåtande att säga bitch eller dyligt till andra. De tycker att det är coolt och man är tönt om man inte pratar så. Nu beror det nog lite på vart i vårt långa land man arbetar, men här i Stockholms södra förorter är det tyvärr vanligt med nedlåtande snack gentemot varandra. En utav anledningarna att jag valde att söka mig närmare Stockholm där inte detta är ett lika stort problem. Mycket utav min tid gick ut på att lösa konflikter som eskalerade och blev fysiska pga elevernas brist på respekt gentemot varandra och jag började hata att vara lärare. Nu när jag bytt arbetsplats älskar jag mitt arbete igen och nu får jag vara lärare och inte, kurator, polis, psykolog, sköterska, extra morsa, och allt annat som jag INTE valt att arbeta med. Nu tröstar jag mina elever,, talar med dem och äntligen känner jag attt jag har tid för mina underbara elever och kan skapa en relation till dem.
RaderaFör mig är kränkande behandling något som är en engångsföreteelse. Medan mobbning är ett beteende eller en handing som upprepar sig fler gånger under en längre tid. Men allvaret är samma i både kränkningar och i mobbning. Värdighet för mig är vår självkänsla och den påverkas av det bemötande man får från andra. Både kränkning och mobbning påverkar vår självkänsla i en negativ riktning. Vilket kan ge eleverna ärr för livet. Därför är det viktigt att som lärare visa att man inte tolererar ett sådant beteende. Men det kanske inte räcker med att visa det. Vi måste också ge eleverna en förståelse av vad det är de gör. Det finns ett exempel från min VFU period där några av killarna i klassen retades med några av tjejerna. Killarna sa väldigt mycket som kan vara sårande till tjejerna. Självklart vart de tillsagda men de verkade inte ta till sig av kritiken. Min uppfattning var att de inte insåg hur deras ord kan påverka andra människor. Därför är det viktigt att man ger eleverna den förståelsen som nämnts tidigare. Självklart kan man inte ta upp all lektionstid med att arbeta med bara detta. Men vi kan däremot inkludera det i undervisningen. Det vill säga genom att hålla på reglerna som gäller i klassen och ta upp olika ämnen från olika synvinklar. Ett område i samhällskunskapen kan vara utanförskap och jämställdhet med mera…
SvaraRaderaPrecis som Pernilla nämnde i inlägget så spelar klassrumsklimatet en stor roll i arbetet mot mobbning. För att skapa ett gott klassrumsklimat måste man först skapa sig en god relation till eleverna. Samtidigt så kan man arbeta på ett sätt som bryter mot mönster för att hjälpa till att skapa bra miljö. Med det menar jag att man kan arbeta på olika sätt i olika former med olika personer ofta. Utan att göra en stor sak av det hela. Så att det blir naturligt för eleverna att arbeta på det sättet. Som i sin tur gör att eleverna inte visar något missnöje när de arbetar med varandra. Eftersom det är något normalt, något som de gör hela tiden i klassen. Sen är det också viktigt att visa att det är okej att göra fel. Om vi ger eleverna metoder i hur de kan använda sina misstag och lära sig utifrån dem. Kan vi även främja elevernas lärande och gör man det på ett bra sätt så kan det också väcka en motivation hos eleverna. Självklart är det ingenting som händer över en natt utan det behöver man arbeta med under en längre period för att se resultat.
Håller med er andra om att det är väldigt svårt att veta var gränsen går för mobbning och kränkande behandling. Det går nästan hand i hand kan jag tycka! Tror också att det är viktigt att börja direkt när man får en klass om att öppet prata om vad eleverna anser som mobbning och kränkningar. Det är ju inte bara vad vi lärare anser utan viktigt att de får lyfta vad de tänker och känner. Blir lättare att sätta ord på vad de själva inte vill uppleva och då även kunna skriva ner allt. Så kan läraren ta upp de punkter emellanåt för att påminna eleverna.
SvaraRaderaTänker även att läraren visar hela dagarna i sitt prat med eleverna och gester vad som är okej och inte som de lätt snappar upp. Samt att läraren behöver lyfta direkt om något skulle hända för att visa att det inte är okej!
Jag tycker också att gränsen för när kränkning blir mobbning är lite svårt att avskilja, men precis som ni föregående talare har varit inne på så borde inte det förekomma i skolan alls. Det låter kanske lite drömskt och utopiskt men ju mer upplysningsarbete man driver fram i skolan, och ju tidigare barnen blir medvetna om att mobbning och kränkning sker och verkligen kan förstöra människor- som det beskrivs så bra i boken "Utstött", desto mindre förekommer det. Jag kan dock uppleva att barnen i de låga åldrarna inte mobbar varandra, jag tycker oftast att de är väldigt fina med varandra, däremot ser jag ett allvarligt problem med mobbning i högstadiet, där barnen verkligen behandlar varandra illa emellanåt. Undrar om det beror på att detta "arbete" släpps lite ju äldre barnen blir eller om det har med barnens utveckling i sig att göra? Vad tror ni?
SvaraRaderaBortsett från allt arbete kring kränkning och mobbning gäller det också att lära barnen att "släppa" vissa saker, små konflikter som alltid kommer att uppstå i mötet med människor. Lite det som du var inne i från första början, Pernilla, att många känner sig kränkta lite för snabbt idag och jag tror att många föräldrar präglar den bilden också. När jag var liten fick jag också- vid sidan om att man ska vara rättvis och snäll- lära mig att man måste kunna förlåta, gå vidare, släppa och ignorera. För mig hör det också till arbetet kring mobbning och kränkande behandlingar.
Jag tycker också att skillnaden mellan kränkning och mobbning är svår och man måste arbeta tidigt med att sätta stopp för båda delar.
SvaraRaderaAtt arbeta med ett bra klimat i skolan är viktigt, och vi vuxna måste även tänka på vårt sätt att prata och behandla varandra då det speglar av sig i barnen. Det finns många sätt att arbeta med gemenskap i form av kompisövningar men kanske funkar det bättre på pappret än i verkligheten?
Som ni redan nämnt känner sig många kränka lite för snabbt i dagens samhälle. När jag var ung och gjort något fel fick jag skäll från mina föräldrar, medan det i dagens samhälle verkar som att "mina barn har inte gjort något". Får man inte veta när man gjort fel kan man inte lära sig av misstagen heller...
Jag tror också att elevernas klimat i klassrummet är viktigt, det ska vara lugnt och det ska vara arbetsro. Jag tror det är viktigt att eleverna lär sig tidigt att stå för sin åsikt, det är okej att inte tycka lika som sina kompisar. Detta kan man börja med redan i ettan, det är ju också bra om man jobbar så att klassen blir ett vi en grupp tillsammans och att eleverna ät tillåtande mot sina klasskamrater.
SvaraRaderaDetta med mobbning och kränkning är väldigt komplext, känner den mobbade sig mobbad eller inte? Ska vi vuxna säga till om vi anser att hen blir mobbad, absolut ska vi det! Annars tror tror de att det är okej att göra så. Något som de jobbar med på min son skola är att om man utsätts för något man inte vill ska man först säga stopp och lyssnar inte personen ska man hämta en vuxen, alltså två steg. Blir det någon situation så löser de det oftast med en gång om det inte är mobbning eller liknande för då är det dokumentation och flera samtal. Jag tror också att det kan vara bra att eleverna får jobba tillsammans med de äldre barnen, att man blandar årskurserna.
Att begreppen är svåra att skilja ifrån varandra verkar många vara överens om, men den stora frågan är egentligen hur man arbetar för att förebygga och hur man tar hand om situationer som uppstår. Det viktiga tycker jag är att man fokuserar på att diskutera och komma överens om hur vi i det är klassrummet skall behandla varandra och även formulera egna värdegrundsord som är viktiga för just dem här eleverna. Detta löser givetvis inte alla fall av kränkningar och mobbning i skolan men jag tror det är en bra början att skapa ett gott klassrumsklimat.
SvaraRaderaJag kan också anse de är svårt med dem olika begreppen, men ser det samtidigt inte som att det är begreppsbilden som är det svåra i just skolans arbete… tror mer på att man inte får låta saker slippra mellan fungrarna vare sig det är mobbing, kränkning, uteslutande, retande eller vad de nu rör sig om... genom att alltid lyfta upp till ytan och gå in på den känslomässiga sidan av vad som sker i en människa i dessa lägen tror jag är mer effektivt än att ettikettera ”vad de är”. Självklart ska barnen lära sig begreppen, men tror inte fokus bör ligga i vad som är vad, i skillnader, utan mer i vad som är gemensamt för dessa – känslan, smärtan, ångesten, som uppstår hos en individ som blir utsatt – vad det än rubriceras som, hur många gånger det än sker så finns en gemensam nämnare – de skadar insidan (och ev. utsidan) hos en annan människa.
SvaraRaderaViktigt inlägg och mycket bra skrivet. Jag tänker lite så här att det vi ansåg vara mobbing under min skoltid på slutet av 80-talet och 90-talet idag är kränkning. Samhället har förändrats och det "fanns inte" så mycket man kunde mobba för 1987 som det finns idag, anser jag.
SvaraRaderaJag håller med ovanstående att markera direkt när en elev, eller vuxen, går över gränsen är en självklarhet och ett måste för ett bra klassrumsklimat. Jag jobbar som resurs mot lågstadiet och idag skulle läraren ta med sig några elever in i grupprummet. Gruppen bestod av både svenska och utländska barn men hon läste upp fyra utländska namn på raken och då ropar en svensk pojke rakt ut "du tar ju bara de utländska barnen" vilket får läraren att ryta till "vad sa du nu????"samtidigt som hon tog ett steg mot hans bänk. Hon markerade tydligt att det inte var okej. Pojken skämdes otroligt mycket. Givetvis pratade läraren men honom enskilt sedan, men jag anser att läraren agerade helt rätt. Inte ett okej uttryck och det visades även inför resten av klassen att det inte var okej.
Jag tänker på frågan: Hur skapar vi ett klimat i klassrummet där alla känner att de kan vara lika värda och att det är ok att vara som man är. Jag tror att grunden här ligger mycket hos läraren. Om läraren tydligt möter alla som individer och inte som pojke, flicka, svensk eller från en annan kultur osv. Om eleverna får lära sig att möta individer och inte exempelvis kön eller etniskt ursprung kommer det att hjälpa miljön. Sen tror jag att man aktivt måste jobba med vilken miljö man har i skolan. Ser man exempelvis att klassen ofta delar sig i två och två grupper när de ges möjlighet kanske man måste hitta en miljö som gynnar större grupper. Ser man att det är den del av klassrummet eller undervisningen som tilltalar flickor mer kanske man måste se över så att alla kan ta mer del av det. På detta sätt delar man inte in elever i fack lika mycket. Även om det självklart inte är någon lätt uppgift. Sen tror jag att det är oerhört viktigt att läraren tänker igenom sitt förhållningssätt då det lyser igenom. Ett exempel: Om en pojke skriver en uppsats om enhörningar och prinsessor och läraren säger att det ska vara ok och att alla för göra som de vill, men själv anser att det är "flickigt" att skriva om det så kommer det att lysa igenom och man ger omedvetet signaler till eleverna att det är så. Som sagt ett mycket svårt men viktigt uppdrag som lärare
SvaraRaderaKänns efter jag läst alla svar att jag bara kan hålla med er andra om att det är väldigt svårt att veta var gränsen går för mobbning och kränkande behandling. Gränsen är hårfin. Jag tror att det är otroligt viktigt att öppet prata om vad eleverna anser som mobbning och kränkningar och arbeta förebyggande med detta. Vi måste se på händelsen ur elevperspektiv och även om eleverna idag tyvärr har ett otroligt hårt språk gäller det att inte "vänja" sig vid detta klimat. Att ha regler i klassrummet och på skolan där punkter som eleverna gemensamt skrivit ner om hur man beter sig mot varandra och arbeta aktivt med att påminna eleverna om dessa tror och hoppas jag kan vara förebyggande.
SvaraRaderaTänker även att läraren visar hela dagarna i sitt prat med eleverna och gester vad som är okej och inte som de lätt snappar upp. Samt att läraren behöver lyfta direkt om något skulle hända för att visa att det inte är okej
Håller helt med där. Det är jätteviktigt att vi inte vänjer oss vid en hård jargong utan alltid markerar. Det känns som att det generellt är mer accepterat med hårda ord och kommentarer mellan eleverna. Det är inte ok. Det måste vara nolltolerans vad gäller detta. Markera och åter markera.
SvaraRaderaJag tycker att kränkningar är svårt. Det kan vara något som blivit fel och inte var tänkt att någon skulle ta illa vid sig (så klart kan det vara något som är avsiktligt också!!). Alla har rätt att känna som de vill och det är viktigt att prata om att alla är olika som hanterar saker på olika sätt. Försöka se till att eleverna har en god förståelse för olikheter. Mobbing är för mig något återkommande och systematiskt. Det kan i mina ögon aldrig "råkat bli så" när man upprepade gånger utsätter någon för ord eller handling som kränker.
SvaraRaderaJag håller helt med om att det kommer vara svårt att se om någon elev har blivit kränkta, men som Jenny skriver uttrycket om att inget ska "sippra mellan fingrarna" utan ta allt på fullaste allvar. För i skolans värld där man är kompisar dagligen så för andra som inte är med i deras sociala krets tar till sig på ett annat sätt och det kan man ta upp med de andra i klassen om hur skulle det kännas för den som inte leker i denna krets varje dag.
SvaraRaderaJag gillade det som Carolina H tog upp om det skrynklade pappret, det kan är ett bra exempel på att hur kränkning, mobbing eller annat retsamt vis sätter spår som inte går att lagas. Det ger eleverna ett konkret sätt att förstå allvaret.
Håller också med om att klassrums klimatet är viktigt där läraren, som någon skrev om sokratiska samtal, ska inbjuda till öppna samtal på ett tidigt stadium, så att alla får komma till tals, tänka och känna efter. Även om man tycker att det stjäl tid av det andra lärandet så tycker jag att det hör till lektionen på ett sätt och måste ge utrymme för detta.
Annars har vi en skola till robotar utan känslor och känslor tycker jag är en färsk vara som behöver tas om hand direkt med att lyssna och samla om, för att skapa och forma en god medborgare tar tid. Alla är vi olika och hanterar känslor på olika sätt.
Eleverna ser sin lärare och andra vuxna som förebilder och om läraren då har ett gott föredöme med att ha en god kontakt/relation med föräldrarna, där föräldrarna kan ta del av hur skolan arbetar med hur man talar med varandra och respekterar varandra för att förebygga kränkningar och värsta fall mobbing.