Vad är vad och hur gör vi?

Vad är mobbing och vad är kränkande behandling? Dessa begrepp tas upp i boken Levd demokrati där man skriver att skolverket har övergivit mobbingbegreppet- eller det har fått mindre betydelse. Idag används kränkande behandling allt oftare och anses mer ändamålsenligt. Så när använder vi det? Att mobbingbegreppet har minskat i användande kan bero på att det uppfattas som problematiskt menar författarna. Hur tänker och resonerar vi kring detta? När använder vi de olika begreppen? Hur använder vi det? Själv kan jag ibland uppleva att var och varannan person går omkring och blir kränkt varje dag. Någon sa så och då är man kränkt. Behöver vi arbeta mer med självförtroende och självkänsla och tala om att det inte var något roligt att du sa eller gjorde så? Behöver vi arbeta med hur vi uppför oss mot varandra och en förändrad attityd?

Mobbing, enligt boken, är det när en eller flera personer utsätter någon för negativa handlingar upprepade gånger och under en viss tid.

Kränkande behandling (skolinspektionen) är uppträdande som kränker ett barns eller elevs värdighet, Nedsättande ord, ryktesspridning, förlöjligande eller fysiska handlingar. De kan äga rum vid enstaka tillfällen eller vara systematiska och återkommande.

Om kränkande behandling är systematiska och återkommande anser jag att det övergått till att vara mobbing. Mobbing är problematiskt. Men kränkande behandling är också problematisk då det sker hela tiden och är väldigt relativt. Det blir väldigt svårt att greppa och att hantera eftersom varje individ kan ha olika nivå för vad som kränker värdigheten. Vad är det egentligen? Värdighet?

Mycket tid i skolan läggs idag på att reda ut och diskutera och alltid kommer det något gott ur dessa diskussioner. Men tid tas från de ämnen som eleverna ska ha med sig och det gäller att finna en balans. Så hur gör man? Jag tror att man genom att tidigt arbeta för ett klimat i klassrummet och skolan där det är tillåtet att vara den man är vinner mycket och då är frågan hur skapas detta klimat?

Demokrati för att motverka mobbning

Denna veckan har vi läst boken Levd demokrati? Skola och mobbing i ungdomars liv av Hedvig Ekerwald och Carl Anders Säfström.

Boken tar upp att skolan ska vara en demokratisk plats såsom det står både i skollag och läroplanen Lgr11. Där ska pedagoger lära ut och låta elever träna på demokratiska värderingar samt mänskliga rättigheter genom att fostra eleverna till rättskänsla. Dock upplever inte flertalet elever att så görs, utan de ser att man endast lär sig demokrati i ett teoretiskt perspektiv, enligt bokens undersökningar. Demokrati förutsätter att vi alla behandlar varandra som jämlika och att vi accepterar att vi har olika åsikter och värderar saker på olika sätt utan att det ena är mer rätt eller fel.

Mobbning, som boken också tar upp, sker mellan människor som inte ser varandra som jämbördiga. Fenomenet är märkligt sedan alla vet att det inte är okej att mobba eller kränka andra, ändå görs det både av elever och lärare enligt bokens undersökningar. Nolltolerans känns självklart men vart går gränsen för bara på skoj och blodigt allvar? Vår grupp tycker att det alltid måste vara den utsattes upplevelse som avgör.

- Hur kan då mobbing ske i skolan där elever ska vara jämbördiga?

Lyckas vi inte lära ut demokratins innebörd till våra elever?

Hur kan vi förändra vår undervisning så att eleverna blir demokratiska medborgare redan tidigt i skolan?

Jag tänker att värdegrundsarbetet måste börja från dag ett i klassrummet; det är inget man kan spara till SO lektionen i årskurs två, vilket fler i vår grupp också tyckt till om. Jag som pedagog lägger ribban till vad som är tillåtet i mitt klassrum och tillsammans med eleverna formulerar regler kring hur vi är mot varandra. I filmen Summerhill så hade eleverna möten där de diskuterade och tillsammans satte upp regler för hur man bland annat skulle förhålla sig till varandra. Efter ett tag blev det så många regler att ingen kom ihåg dem. Jag tänker att de regler som elever och pedagog kommer fram till behöver vara få och tydliga.

Det skulle vara väldigt intressant att höra vad ni andra har för tankar kring verkningsfulla åtgärder mot mobbning och kränkningar. Väntar med spänning på tips och idéer på hur man kan göra rent praktiskt.

Nyfiken demokrati

Nyfiken demokrati.

Ann Åberg beskriver i boken Lyssnandets pedagogik (2005) om barns inflytande i verksamheten, alltså barnens egen verklighet. Hon anser att inflytande för barnen i förskolan är när vi utgår från barnens nyfikenhet för att skapa ett lärande men också för att föra verksamheten vidare. Barnens nyfikenhet ska ligga till grund för elevernas lärande, barnens nyfikenhet är också lusten i lärandet. Vill vi få med oss barnen i läroprocessen bör vi utgå från deras nyfikenhet så att lusten till lärandet behålls.
I våra diskussioner valde vi att utgå från ett par frågeställningar då vi först pratade om kärnan i Ann Åbergs bok och sedan hur vi eventuellt skulle kunna överföra tankegångarna till skolvärlden.
Vi tycker kärnan ligger i att barnen inkluderas i lärandet genom nyfikenheten. Ann beskriver en verklighet där hon låter barnen gå sin egen väg genom guidning av pedagogerna. Hon använder pedagogisk dokumentation där reflektion ingår som en väsentlig del för att synliggöra barnens tankar. Frågan är hur man kan göra för att iscensätta detta i skolan för det är ju klart att denna metod att följa barnen och se vart projektet tar vägen är ett arbetssätt som är fruktbart i förskoleåldern snarare än i skolan eftersom skolan har fler och/eller andra mål att uppnå. Eller?
Det är ändå vår uppgift som lärare att ta in barnen i undervisningen och några metoder att ta till är att ta reda på vad eleverna redan vet om ett specifikt arbetsområde genom exempelvis tankekartor eller VÖL-scheman.
Vi ifrågasätter också Ann Åbergs demokratitänk då hon förklarar att de har gått från samlingsstunden som en undervisande verksamhet (vilket i och för sig kan ha sitt syfte) till att följa en viss grupp som är tänkt att deras tankar ska smitta av sig på resten av gruppen. Vi tror att när man vill att lärandet enbart ska utgå från barnen är det lätt att de snacksaliga barnen eller de som drivs av sin inre motivation är de som driver på verksamheten och deras nyfikenhet som syns. Låt oss inte glömma de tysta små individerna som inte vill eller vågar ta för sig, de som inte är så framåt men ändå är ganska nöjda med det. Elevinflytande är till för alla.

Lyssnandets pedagogik

Lyssnandets pedagogik är en bok som jag tycker i första hand riktar sig till förskolan, men arbetsmetoderna och tankesättet går att appellera likväl på skolans verksamhet. Det jag fann mest intressant var reflektionen författaren gjorde kring att vi aldrig kan välja bort att lyssna på barnen Redan första meningen i Läroplanen för grundskolan (Skolverket, 2011, s. 7) fastslår att skolan vilar på demokratisk grund, därför måste vi lyssna till barnens tankar och idéer och låta dem vara en del av sitt eget lärande.

Eftersom jag själv arbetar på förskola idag har jag erfarenhet av Reggio Emilia, ett pedagogisk synsätt som kortfattat bygger på barnens nyfikenhet, glädje och olika mötesplatser och därför kan jag se tydliga kopplingar till hur Åberg & Taguchi skriver om hur lärande är ett samspel mellan barn, vuxna och miljö. I Reggio Emilia tar man det till och med så långt att man pratar om miljön som den tredje pedagogen. Just samspelet mellan individer skapar förutsättningar för lärande och här är dokumentationen ett viktigt och nödvändigt verktyg för att få syn på ens egna förhållningssätt och värderingar och för att kunna bedriva ett utvecklande arbete.

Demokrati är heller inget vi kan lära barnen skriver de i boken. Det är något som vi använder oss av och lever i, något som alltid är pågående och upplevs. Detta är något jag tror är viktigt att ha med sig när man undervisar. I Läroplanen står det att undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer (Skolverket, 2011, s. 8), vilket också rimmar bra med de tankarna författarna har om lärandet av demokrati. Detta tror jag även att vi var överens om i studiegruppen var viktigt när vi diskuterade boken tillsammans. 

Vilka är vi?

Studiegrupperna Alingsås och Stenungsund känner varandra ganska väl. Eftersom vi alla bor relativt nära varandra i Göteborgsregionen så brukar vi samåka när vi ska upp till Karlstad och vi bor alltid på samma hotell. Vi träffas dessutom ibland för att umgås och plugga tillsammans.

Vilka är vi då?

Anna Molinder är en 38-årig tvåbarnsmamma från Kinna i Marks kommun. Hon äger och jobbar i en bokhandel vid sidan av studierna.

Tina Honnér är en fyrbarnsmamma som sadlat om från butikschef på ICA och började att läsa specialpedagogik. Märkte snabbt att hon var tvungen att ha en grundlärarutbildning i botten och började läsa i Karlstad.

Silvia Johansson är 41 år och bor i Romelanda med sin man och fyra barn som är 5, 7, 10, 12 år gamla. Samtidigt som hon pluggar jobbar hon i en Coop-butik i Göteborg. Där har hon jobbat sedan 2003, men kände att hon ville utmana sig med något som hon brinner för och började istället studera.

Lisa Österlund är 26 år och bor i en liten lägenhet i Göteborg. Har tidigare arbetat på en förskola i Oslo och flera år i en sportbutik i Göteborg.

Johanna Hammar är en 44-åring med tre barn i åldrarna 9, 15, 17 år. Har arbetat i förskola sedan 1990 och innan studierna som assistent i förskoleklass för barn med behov. Boende på Tjörn som är en ökommun på västkusten.

Marie-Louise är 39 år och mamma till två pojkar (13 och 17 år). Bor med sin familj i Kållered utanför Göteborg. M-L är utbildad barnskötare och har arbetat inom barnomsorgen sedan 1996.

Pernilla Bolin är snart 45 år och bor med barn och man på Orust. Hon har åkt jorden runt genom att arbeta på kryssningsfartyg, arbetat på Stena Line, kontor och som inköpare av textilier, men blev av med jobbet p.g.a. dålig konjuktur och läser nu för andra gången till lärare samt textillärare.  

Sandra Laving Friman är snart 28 år och bor i Göteborg. Hon arbetar på förskola vid sidan av studierna. 

Namnet på bloggen Vi finns för varandra  har vi valt för att vi tycker att samarbete och att känna sig trygg i gruppen är en bra och viktig grund att stå på, både inom ett arbetslag som vårt och för deltagarna i klassrummet.

Här har vi lagt vår gemensamma blogg i Alingsås-Stenungdsgruppen. Den kommer att handla om elever och pedagogers inflytande i skolan.