Demokrati
för att motverka mobbning
Denna veckan har vi läst boken Levd demokrati? Skola och mobbing i ungdomars liv av Hedvig
Ekerwald och Carl Anders Säfström.
Boken tar upp att skolan
ska vara en demokratisk plats såsom det står både i skollag och läroplanen
Lgr11. Där ska pedagoger lära ut och låta elever träna på demokratiska värderingar
samt mänskliga rättigheter genom att fostra eleverna till rättskänsla. Dock
upplever inte flertalet elever att så görs, utan de ser att man endast lär sig demokrati
i ett teoretiskt perspektiv, enligt bokens undersökningar. Demokrati förutsätter
att vi alla behandlar varandra som jämlika och att vi accepterar att vi har
olika åsikter och värderar saker på olika sätt utan att det ena är mer rätt
eller fel.
Mobbning, som boken också
tar upp, sker mellan människor som inte ser varandra som jämbördiga. Fenomenet
är märkligt sedan alla vet att det inte är okej att mobba eller kränka andra, ändå
görs det både av elever och lärare enligt bokens undersökningar. Nolltolerans
känns självklart men vart går gränsen för bara på skoj och blodigt allvar? Vår
grupp tycker att det alltid måste vara den utsattes upplevelse som avgör.
- Hur kan då mobbing ske
i skolan där elever ska vara jämbördiga?
Lyckas vi inte lära ut demokratins
innebörd till våra elever?
Hur kan vi förändra vår undervisning så att eleverna
blir demokratiska medborgare redan tidigt i skolan?
Jag tänker att
värdegrundsarbetet måste börja från dag ett i klassrummet; det är inget man kan
spara till SO lektionen i årskurs två, vilket fler i vår grupp också tyckt till
om. Jag som pedagog lägger ribban till vad som är tillåtet i mitt klassrum och
tillsammans med eleverna formulerar regler kring hur vi är mot varandra. I
filmen Summerhill så hade eleverna
möten där de diskuterade och tillsammans satte upp regler för hur man bland
annat skulle förhålla sig till varandra. Efter ett tag blev det så många regler
att ingen kom ihåg dem. Jag tänker att de regler som elever och pedagog kommer
fram till behöver vara få och tydliga.
Det skulle vara väldigt
intressant att höra vad ni andra har för tankar kring verkningsfulla åtgärder
mot mobbning och kränkningar. Väntar med spänning på tips och idéer på hur man kan
göra rent praktiskt.
Väldigt intressanta tankar! Jag håller absolut med om att det är viktigt att redan från början lära eleverna vad demokrati är, genom exempelvis värdegrundsarbetet. Jag tror även det att det kan vara bra att använda sig av olika samarbetsövningar för att eleverna ska känna sig trygga med varandra. Problemet som kan uppstå är ju att det kan vara andra elever än de i klassen som antingen utsätts för mobbning av någon av mina elever eller utsätter någon i klassen för mobbning. Självklart måste varje klass arbeta förebyggande mot det, men det stora problemet är ju rasterna. För att minska problemen kan det kanske vara bättre att elever som känner sig trygga med varandra har rast samtidigt eller elever som det skiljer många år på så de inte är "intresserade" av varandra.
SvaraRaderaNågot jag reagerade på i boken var att det faktiskt finns lärare som mobbar elever, vilket för mig är helt ofattbart. Läraren ska vara den trygga punkten i skolan och alltid finnas där. Tänk vad mycket en sådan lärare kan förstöra för hela elevens skolgång samt uppväxt.
Detta är ett svårt ämne, men håller med att man skall starta med värdegrundsarbetet från start (helst i förskolan). Jag vet att i vissa förskolor arbetar man med kompisövningr som man borde fortsätta med i skolan som te.x. smartis på rasten. Carolinas tips på raster där lågstadiet har rast för sig och mellanstadiet för sig är också en bra idé!
SvaraRaderaJag tror också det är viktigt att sätta stopp direkt, även vid småtjafs på raster/lektion inom skoltiden så eleverna får vetskap direkt att det inte är ok att småretas då det kan leda till mobbning längre fram. Det får ju som filmen visade inte vara för mycket regler utan man kanske kan vända det till "vad får man göra på skolan" istället för "vad får man inte".
Jag reagerade också på att det finns lärare som mobbar elever men stötte tyvärr på detta på min praktik där en personal kränkte barnet ofta, vilket jag anser vara mobbning. Det var något jag lovade mig själv att aldrig göra!
Man skall även tänka på att situationen oss personal emellan speglar av sig i barnen så uppträder vi ovänligt mot varann gör barnen det också.
Intressanta idéer och ett viktigt ämne du tog upp :)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaIntressant och många bra frågor som ni lyfter!!
SvaraRaderaAtt tidigt redan i förskolan jobba med värdegrundsfrågor och samarbetsövningar tror jag kan vara bra för eleverna. Uppfostras eleverna och lär redan från början har vi kommit en väldigt bra bit på vägen.
Tyvärr är det som ni beskriver, allt vanligare med mobbning trots demokratiskt arbete i skolan! Jag tror vi lätt förknippar demokrati med att "alla får vara med och bestämma" men demokrati är ju så mycket mer?
För att skapa en god stämning i klassen och på skolan så tror jag på att arbeta mellan årskurserna, blanda elever. På min skola så hade vi temadagar eller vissa fredagar som hela 1-5 var blandade, vilket uppskattades! Efter det hade man frågat de yngre eleverna och de upplevde inte att det var lika jobbigt att gå förbi femmorna i matsalen på samma sätt och de kände heller inte att de var lika rädda för de äldre barnen. På så sätt blev det en godare stämning på hela skolan. Detta kan vara en början i arbetet av värdegrundfrågor eller att man jobbar med samarbetsövningar i blandade klasser.
Det finns mycket vi kan diskutera om det här ämnet och jag tycker att det är oerhört viktigt att vi också gör det!
Jag tror som dig Denice att arbeta gränsöverskridande mellan årskurser är jätteviktigt för att komma till en känsla där barnen lär känna varandra, även om det blir på ett ytligt plan. Men jag tror att barn som känner varandra har lättare att säga ifrån och lyssna på varandra om det är något speciellt samt att om de ser någon bli utsatt för något obehagligt kan det vara lättare att hämta en vuxen om man känner till sina skolkamrater.
SvaraRaderaKan hålla med om att rasterna är det svåraste men man måste se på rasten som en "pedagogisk vila" eller "pedagogisk aktivitet" även om den har annat innehåll. Jag tänker att det ÄR skolgång även om man inte sitter inne vid en bänk och jobbar och det är där vi vuxna kommer in som mer aktivt måste arbeta med att det ska finnas rastaktiviteter exempelvis. Det är ju då lättare att ta tag i händelser direkt för att få reda ut missförstånd eller småbråk.
Mobbing, likabehandling, värdegrundsarbete är ett svårt område. Men tror, och har själv erfarenhet av att jobba åldersöverskridande mellan skolans elever är positivt istället för att särskilja dem. Exempelvis har vi på min skola lektioner ihop minst varannan vecka mellan årskurserna (1or+5or i mitt fall), där 5:orna får t.ex. lyssna på 1:ornas läsläxa två och två och hjälpa dem och sen får 5:orna redovisa för 1:orna eller liknande, vid friluftsaktiviteter åker de t.ex. skridskor tillsammans vår 1:a och ”vår” 5:a osv - detta fungerar väldigt bra och gör att eleverna även hjälper och finns för varandra på raster mm.
SvaraRaderaEn annan sak jag reagerade stark på som ni kommit fram till i er diskussion var "Vår grupp tycker att det alltid måste vara den utsattes upplevelse som avgör" - NEJ säger jag, eller jo.. självklart ska den utsattes upplevelse väga tyngst i om de var en kränkning eller liknande vid en incident mellan 2 jämnbördiga personer, men även en utomstående måste ju få avgöra om det är en kränkning och då vidta åtgärder, ta ett drastiskt exempel som om en blind person blir utsatt för fula grimaser dagarna i ända... blir denne elev inte kränkt då p.g.a. att hen själv inte uppfattar (ser) det som händer? Jo, jag tycker nog att även omgivningen får kliva in och avgöra om det är kränkande behandling eller inte, inte enbart den utsatte personen… men de är min åsikt!
Mobbning är skrämmande. Att det förekommer, och framförallt att det förekommer bland de vuxna. Precis som du säger kan vi inte spara värdegrundsarbetet till ett tema arbete. Det är något vi måste arbete med dagligen. Vi måste smyga in det i all vår undervisning. Man måste även som vuxen fundera över sina åsikter och värderingar. Att arbeta gränsöverskridande på skolar gör att alla elever lär känna varandra, och ju mer kunskap elever får om att alla är olika desto mer tolerans tror jag även de får. Jag tror även det är viktigt som lärare att anpassa elevgrupper i grupparbeten, platser i matsalen och så vidare. Att man lär alla elever att umgås med varandra. Sen är det också viktigt att man som lärare tar det som händer på raster på allvar. Man kan inte låta elever ha rast olika tider eftersom jag då tycker att man redan där accepterat att mobbning förekommer och vi undviker det istället för att ta tag i problemet. Istället bör man ha fler rastvakter (som inte behöver vara lärare utan annan personal på skolan) som är med och aktivt arbetar mot mobbning. Likaså tror jag organiserade rast aktiviteter motverkar mobbning eftersom eleverna då får något meningsfullt att göra på rasten.
SvaraRaderaPå tal om demokrati har föregående veckas litteratur och filmer fått mig och tänka om. Jag har funderat över innan att demokrati är klassråd. Men det är så mycket mer än så. Jag tror det är viktigt att redan tidigt låta eleverna vara med mer och styra över sin undervisning. Vi ska handleda men ju mer ansvar de får ta, ju mer de får bestämma ju mer växer de som människor.
Mobbning finns på skolan, det fanns när jag var liten och gick på mellanstadiet. Vad ska skolar göra för att det ska försvinna, det är det svåra. Alla skolor jobbar för likabehandling och de jobbar emot mobbning. Alla är ju olika men det betyder inte att man ska behandlas på ett annat sätt
SvaraRaderaJag tycker också att man borde börja med värdegrunds arbetet så fort som möjligt och jobba med klassen så att de får en bra sammanhållning. Klassen och jag ska hitta varandra och få ett samspel, vi ska visa respekt för varandra. Som andra skriver kan man jobba tillsammans med de andra klasserna i olika temaarbeten. Det gjorde de under min förra vfu period, då jobbade hela skolan tillsammans och det var förskoleklass till årskurs 6. Jag fick många positiva reflektioner under det temaarbetet.
Att arbeta klass-/åldersövergripande tror jag är en av många bra förebyggande åtgärder. På skolan där jag jobbar idag har man på mellanstadiet tex organiserat ämnet elevens val gemensamt för alla klasser. 1 timme per vecka under en större del av läsåret arbetar eleverna i nya konstellationer med andra elever från alla andra klasser i åk 4-6. Aktiviteterna som eleverna fått välja på har varierat lite från år till år beroende på vad tillgängliga lärare har för egna intressen. Vi har tex haft författarskola, imovie projekt, barnyoga, sång och dans, science, problemlösning, teater, uteliv, schack etc. Alla elever har fått välja 3 ämnen de velat delta i och sedan har arbetslaget gemensamt satt samman lämpliga storlekar på grupper. Eleverna gillar det här arbetssättet och det har gett den stora fördelen att de sedan har kompisar i alla de andra klasserna och "vi-känslan" har stärkts både bland eleverna men även bland lärarna.
SvaraRaderaDet som Jenny skriver här ovan tror jag är ett jättebra sätt att arbeta på. Man får lära känna fler personer på skolan, både yngre och äldre och det blir nog enklare att få en trygg känsla när man arbetar åldersöverskridande. Går man i fyran så lär man känna flera stycken som går i femman och sexan, och de kan annars uppfattas som både stora och lite läskiga. Men nu blir de schackkompisar!
SvaraRaderaMånga intressanta och kloka inlägg, och jag håller med er! För att aktivt motverka mobbning så tror jag det behövs arbeta med det redan från starten, det vill säga i förskolan. Jag menar även att det behövs aktiviteter under grundskolan, precis som Jenny skriver om, som sträcker sig mellan årskurserna för att eleverna ska skapa en samhörighet med andra elever i skolan. Med tanke på att det rent mognadsmässigt kan skilja många år mellan elever i en årskurs så tror jag absolut att det kan stärka många elever, och att få chans att knyta nya kontakter. Jag hade en fadder när jag började grundskolan och det kanske finns kvar på vissa skolor, men det var tryggt för mig att ha en fadder. Det blev som en extra resurs att vända sig till om det var något som man kanske inte ville ta med en vuxen alla gånger.
SvaraRaderaÄven så tänker jag att det är många grundläggande värderingsfrågor som grundas i hemmen. Mobbning förekommer även bland vuxna och genom att även föräldrarna uppför sig på ett schysst sätt och därmed är goda förebilder mot sina barn så menar jag att det kan främja skolans värdegrundsarbete.
Väldigt intressanta inlägg och jag håller med om att det är viktigt att arbetat för att motverka mobbning och kränkande behandling borde starta så tidigt som möjligt. Tror också att arbete över årkurser och mellan olika klasser kan vara ett bra sätt att motverka en del av problemet. Det viktiga är att vi inser att det är ett arbete som måste genomsyra allt vi gör, det räcker inte med någon tema-vecka eller någon annan riktad aktivitet utan det måste vara ett arbete som hela tiden är pågående.
SvaraRaderaEn annan viktig del är att vi bjuder in till diskussioner med föräldrar för att kunna förebygga och verkligen belysa att problemet finns.....
Jag håller med er andra om att man måste börja arbeta med likabehandling från tidig ålder. Det är ett arbete som också måste vara pågående, man kan inte tro att bara för att man tar upp det lite då och då så ska barnen veta vad som gäller, utan man måste hela tiden visa om man tycker att något inte är ett okej beteende. Precis som många av er skriver anser även jag att det är viktigt att jobba åldersöverskridande. Jag minns bland annat från när jag gick i skolan att när vi började fyran fick vi en fadder från åk 6, vilket gjorde att vi kände oss mer trygga då vi alltid hade någon som skulle se till att vi trivdes och hade någon att umgås med på rasterna. Vet även att på min vfu-skola får sexorna två och två vara med några lågstadieklasser på idrotten genom att planera deras idrott. Då får eleverna lära känna varandra samtidigt som de i åk 6 får lära sig att ta ansvar för egna planeringar och leda andra, vilket jag ser som en win-win.
SvaraRaderaIntressant inlägg!
SvaraRaderasom ni skrivit vet de flesta om hur du ska behandla andra. de känner igen ett felaktigt beteende n'r de ser det men ändå så mobbar vissa elever. Varför? intellektuellt sett så är vi kunniga i hur vi ska behandla andra medmänniskor men vi styrs även utav våra känslor. barn är fulla av känslor och vet inte riktigt hur de ska hantera dem. det rättfärdigar inte ett beteende men ger in inblick i vad vi behöver arbeta med. vi behöver lägga ner mer energi på barns känslor och lära dem hantera dem när de uppstår. det är svårt, otroligt svårt att säga till ett barn att inte lyssna på sina känslor och agera mot dem. samtidigt känns det som att vi ger signaler om att dina känslor är fel och du borde inte ha dem så det r en otroligt svår balansgång detta.
Sara Hedlund
Jag tänker som ni att det är viktigt att eleverna får uppleva demokrati i klassrummet och inte enbart undervisas kring det (precis som det står i Lgr11). Att som lärare med jämna mellanrum tänka "i den här lektionen ser jag till att väva in demokrati" gör inte att det blir en naturlig del i undervisning för eleverna. Jag tror istället att det är viktigt att i så stor utsträckning låta undervisningen vara demokratisk vilket kan bidra till att eleverna upplever demokrati dagligen och på så sätt kan se det som något naturligt i deras vardag.
SvaraRaderaEn annan viktig sak i klassrummet är hur läraren agerar mot sin omvärld. Får alla lika mycket uppmärksamhet och blir bemötta utifrån samma förutsättningar? Om läraren visar eleverna att alla har lika värde och ska bemötas med samma respekt kan eleverna få möjlighet till att se hur ett respektfullt bemötande till sin omgivning kan ske. Detta kan också leda till att eleverna kan känna större trygghet i hur de kan agera demokratiskt.
Håller med alla skribenter innan mig. Det är skrämmande med mobbing och ännu värre är det att inte ens vissa vuxna kan låta bli. Jag undrar vad det är som gör det så intressant och hur man ska visa på vilka konsekvenser det för med sig...
SvaraRaderaInom skolans värld tror jag starkt på att de vuxna måste enas om vilka regler som gäller och alla ska agera så som föreskrivet. Man får aldrig vända ryggen till och välja att inte reda ut problem, dessa ska redas ut direkt och de som skapar problem måste tillrättavisas. Annars finns risken att de "kommer undan" och med det får känslan att det är ok att mobba. Alltså, vi måste agera enligt värdegrunden och skolans demokratiska uppdrag, och precis som ni säger börjar man med det fr.o.m. dag ett. Det som jag tycker är viktigt här är att alla vuxna bör "göra likadant" och att man visar på hur man bör behandla varandra i skolan genom eget handlande.
Som Denice beskriver att arbeta mellan årskurserna är bra, det tycker jag med. Jag har ett ex från min VFU där hade de skapat grupper mellan årkurserna 3-6 där de äldre var faddrar för 3:orna och 5:orna var faddrar för 2:orna. De har ett samarbete i de olika temadagarna under terminen för att skapa och visa en gemenskap där man tar hand om varandra. Detta var väldigt positivt med detta för de i min VFU-klass längtade alltid till nästa temadag. Det skapas en samhörighet och gemenskap mellan klasserna där de tillsammans uppskattar varandras närvaro.
SvaraRaderaJohanna lyfter “pedagogisk aktivitet” på rasterna som även är skolgång, jag kopplar detta till den FB-sida som heter Rastaktivisterna! - rasten som aldrig tar slut där de kommer med tips om hur eleverna kan aktiveras och även lära sig saker tillsammans. Detta tycker jag är ett bra sätt att inkludera elever till att motarbeta mobbing i ett samspel med dessa aktiviteter. Med aktiviteter på rasten kan pedagogerna se hur eleverna beter sig och fungerar/är utanför klassrummet och om det uppkommer några dispyter så tar man hand om det direkt.
Väldigt viktiga åsikter alla har! Jag håller helt med er att all mobbning och kränkande behandling ska tas om hand direkt. Det är inget vi vuxna, eller eleverna, ska tolerera. Att påbörja detta arbetet redan i de unga åren tror jag är ett måste, och det är absolut inget man gör förgäves, även om det kan kännas så ibland. Att arbeta över årskurserna och mellan klasserna tror jag är viktigt, då de umgås med varandra även på fritiden. Vi är deras hjälpredor i skolans värld, men sätter även ribban för hur de ska bete sig utanför skolans gränser.
SvaraRaderaMånga kloka ord har redan sagts (eller skrivit i detta fall) och jag kan inte annat än att hålla med. Jag tror på att ständigt använda olika värderingsövningar i klassrummet. Det kan vara övningar i grupp där det handlar om att ta ställning till olika påståenden. Exempel på det är "Fyra hörn" och "Heta stolen". Även dramaövningar där eleverna får spela upp olika scenarion är bra då eleverna här blir aktiva deltagare och gör det lättare för dem att sätta sig in i olika situationer. Sedan förs diskussioner kring dessa. Eleverna kan även få använda en tankebok att skriva och reflektera på egen hand över olika värderingsfrågor som "Hur tycker du man är som en riktig vän" eller "Vad skulle du göra om du upptäckte att någon i klassen blev mobbad". På olika sätt måste vi synliggöra och diskutera kring värdegrunden då den ligger till grund för förståelse och acceptans, för skolan liksom för samhället i stort. En annan viktig aspekt tror jag det är att läraren tydliggör för klassens föräldrar det här med goda relationer klassens föräldrar emellan. Barn hör och förstår mer än vad man tror så finns det goda föräldrakontakter i klassen är chansen stor att relationerna barnen emellan även de är goda.
SvaraRaderaAtt det är nolltolerans gällande mobbing/kränkande behandling, trakasserier betyder tyvärr inte att det inte sker ändå. När det finns fler regler än man kan komma ihåg när det kommer till trivsel och hur man behandlar andra anser jag att det har gått lite till överdrift. Kan det inte egentligen räcka med en enda regel , den gyllene regeln, att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad? Detta borde gälla i hela livet, inte bara i skolan. Som några redan har reflekterat över har vuxna ett ansvar att vara medvetna om att deras sätt att bete sig och uttrycka sig kan påverka barnen. Vi vuxna /lärare behöver vara goda föredömen för barnen. Det räcker inte med att man pratar om att man ska vara snäll mot andra när man dessutom kanske beter sig otrevligt eller lägger onödiga kommentarer om andra när barn/elever är närvarande, för som sagt små grytor har också öron.
SvaraRaderaAtt ha aktiviteter på rasten kan ses från många persektiv. Så klart kan det hjälpa till att hålla barnen sysselsatta och mindre benägna att dra omkring uttråkade och destruktiva på skolgården. Det kan i sin tur hjälpa till att minska risken för mobbing. Däremot utgår man ifrån att alla barn vill leka och umgås på rasten. Man får inte glömma de barnen som behöver en liten paus från skolan och kanske ladda sina batterier genom att vara själva och strosa. Rasten kan vara den enda chansen de har till att dagdrömma och ladda sina batterier på. Det gäller att hitta en balans som gör att alla barnen känner sig trygga i att delta/ inte delta i aktiviteterna i sådana fall.